Efter en utflykt till ett land (matematikens) där det är svårt att förstå språket, återgår bloggen till sitt eget land (språkets) där det också kan vara svårt att förstå det huvudsakliga kommunikationsmedlet.
Den alltför välanvända klyschan om att språk ständigt förändrar sig är – i likhet med de flesta klichéer – sann. Är exempelvis säker på att jag själv talade lite annorlunda på 70-talet jämfört med på 60-talet (etc, det går att stoppa in andra årtal…). Just nu (och framöver) är det däremot uppenbart att språket inte bara lever och sprattlar utan även färdas med en hastighet som bara kan beskrivas så här: snabbt som fan.
När äldre människor tvekar angående (om, skulle en yngre kunna säga) prepositioner beror det inte enbart på stelare hjärnor utan på att bruken av dessa småord nu jazzar värre än han med byxa som en rakkninv vass*.
Man ska inte underskatta läsarna, som ofta är klokare än en själv, och publiken ska nu få göra hela jobbet. Här följer citat ur gammelmedier. Själv är jag inte fajn med prepositionerna. Men för all del, jag kan ha fel**.
Jag var väldigt besviken med produktionen
Han lämnade landet med tron att hans föräldrar var döda
Det här riktar in sig till dem som har ett intresse ett intresse i psykologi
Så kan du bidra för ett bättre klimat
Hon valde en fest över en annan
* Formulering snodd ur Karl Gerhards Jazzgossen (lyssna på Youtube). Den mannen kunde texta han. "Texta" betyder i sammanhanget sjunga så texten hörs mycket tydligt!
** Och denna fras kan höras i Claes-Göran Hederströms inte lika vältextade Det börjar verka kärlek, banne mej
