Att man adresserar det ena och det andra (utom just kuvert, eftersom nästan ingen skriver pappersbrev) har redan tagits upp i bloggen – kanske flera gånger. Jag gör förresten och inget annat på denna plats än, med dagens språk, adresserar en mängd saker, däribland problem.
Kanske har också ”äga problemet” tagits upp, det blir både medvetna och ofrivilliga adresseringar i en sån här blogg där bloggaren aldrig kollar vad hon skrivit om tidigare. Men häng nu med i resonemanget: Här har man bara gått och ”haft problem” på ett lite småbanalt vis i alla år. Medge att konstruktionen ”äga problemet” låter större! Det är kanske lite finare att "äga" dem än bara "ha" dem? Som att skifta perspektiv och kantra åt Agnetha Fältskogs gamla hit: Jag skulle äga miljoner om tårar var guld.
Kontentan blir att det säkert inte är såna problem som mina som ägs. Ständigt dessa klassmarkörer. Ska man någonsin bli lycklig ägare av ett problem?
 |
| De är många, de problem jag äger. Ett är en klack som en familjemedlems valp gick lös på i ett obevakat ögonblick |
