Och vad är det fel på nu då? undrar den intresserade läsaren. Jo, det ska jag säga: det är dessa lager på lager av ingenting som gör att en människa känner sig dränerad, besviken, kränkt och förnedrad. Samt förödmjukad.
I ungdomen skrek vi av skratt åt nordamerikansk visdom såsom Sikta mot stjärnorna (författad av Wayne Dyer 1976). I boken – citatet om den har jag snott nånstans – ”hjälper han dig att förstå varför du reagerar som du gör och ger dig samtidigt lättföljda råd om hur du skall kunna bli kvitt dina problem. I likhet med många omvälvande idéer är Dyers tes anmärkningsvärt enkel. Du bestämmer över dig själv!”
Tack ska du ha, Dyer, du var mig en jävel till tänkare!
Häromdagen handlade ett radioinslag om fenomenet grit. Va? tänker den vanlige svensken, grit? Men då ska jag förtälja vad ”grit” är. Det är ett engelskt ord för vad som på svenska heter ”gry”.
Här följer fler snodda förklaringar till vad grit innebär: ”Kort sammanfattat handlar det om en förmåga att hålla fast vid långsiktiga mål, och att inte ge upp vid motgångar.”
Och: ”På svenska skulle man kunna översätta det till gry (’det är gott gry i den grabben’), kämparanda, kurage, karaktärsstyrka, driv eller helt enkelt jävlar anamma. På finska är översättningen lättare. I generationer har man vetat vad sisu betyder och finska vinterkriget visade på dess vikt.”
Är ni med? Man gör ett program, man skriver artiklar och böcker om det som heter gott gry och jävlaranamma. Och kallar det grit. Och så blablabla om det varje människa insett sedan barndomen.
Får jag bara tid för lite efterforskning och studier ska jag skriva en bästsäljare om ett par saker jag tänkt fram under många år av möda och klurande. För är det något undertecknad besitter så är det grit.
Hör! Häpna! Denna livsfilosofiska hållning och inneboende goda råd bör inte undanhållas mänskligheten:
