Språknämnden och Bagar Bengtsson

Fortsättning från i går: Visserligen nämndes inte Bagar Bengtsson men det var honom jag alluderade (och värst vilka fina ord jag kan då!) på i slutrimmet. Hur som helst är de båda döda. Det är vanligen svårt att förstå så sorgliga saker, men i alla fall är Svenska språknämnden i viss mån återuppstånden. Den åkte redan 2006 (jag har inte fattat detta elva år senare) in i Språkrådet tillsammans med Sverigefinska språknämnden och Klarspråksgruppen i regeringskansliet samt ytterligare några verksamheter.

Egentligen är Bagar Bengtsson inte heller riktigt död utan lever vidare i böcker av Lennart Hellsing, mästare inom genren nonsenslitteratur, den som sägs skapa ”mening utan egentlig mening”. Man minns även hans samlingar av ramsor om Pelle Plutt och stackare som får "en tjottablängare mellan lysmaskarna och får åka plingplongtaxi".

När jag surfar efter Hellsing ramlar jag på en gammal recension i GP av Jenny Högström. Hon skriver om hans Skolbok. Bredvidläsning för skolans sista stadier, 2005. Där citeras sådant vetande vi kan ha kvar lite till mans, även om vi blivit av med kemiska formler och historiska årtal:

Av skolans lärdom har envar/ i bästa fall en smula kvar/ jag minns Boren, Roxen, Glan/ var de ligger vete fan

På toppen av ett berg/ på ryggen av en get/ där sitter Selma Lagerlöf/ och blåser i trumpet

Här vill jag göra ett statement, som det väl heter när man tycker nåt: Det finns nonsens och så finns det nonsens. Lennart Hellsing skriver finafiskennonsens.