”Möt upp honom i lägenheten”, sa tv-seriekriminalaren till sin kollega. Nja, hon sa ”meet up” på sitt språk. Alla upp-en och de som retar sig på dessa är så många att jag inte kan räkna dem alla.
Ni vet ”möta upp, starta upp, öppna upp” m fl där svenskan klarat sig bra i flera århundranden, antagligen, utan ett ”upp”. Nehej, här skriver nu en språkvetare och berättar att man hittat ett belägg från 1678…*
Däremot använde jag ”stoppa upp” (3 dec) i meningen ”stoppa upp läsningen” och skrev även att det känns legit (snott från kidsen) och det tycker jag även två dagar senare utan att veta varför.
Större problem är ”skala upp” (scale up = förstora) eftersom ”skala” på svenska kan handla om sånt som står i motsats till förstora, som ”skala av” och ”bort”. Utan minsta etymologikoll kan man misstänka att det finns två (eller fler) betydelser av svenska ”skala” eftersom engelsktalande inte säger ”I’m going to scale an orange”. Eller vad vet jag? Kanske det sitter nån ytterst på Hebriderna och säger så eftersom hon är influerad av vikingaspråk från 900-talet?
Ett sista upp: en person skrev om när hon/han ”vakande upp häromdagen och…”
Engelskspråkiga brukar ”wake up” för vakna – men se på fan – jag använde det utan upp!
Jag tror att” vakna upp” betyder att man ser på saker på ett nytt sätt eller i alla fall vaknar mer än vanligt!
*Så här säger ofta språkvårdare på radio, tv och tidningar för att visa att det går att säga det mesta. Alltså går spannet från 1600-talssvenska fram till och med i dag när var och en dessutom kan översätta något godtyckligt från engelska och kalla det svenska.
”Ingen skit!”
(Googla gärna ”no shit” för att förstå att här avses ”jajamänsan” el likn.)
