Ordet googol hittades på av ett barn som var släkt med den amerikanske matematikern Edward Kasner (1878-1955). Denne ville ha hjälp med att konstruera ett namn för talet tio upphöjt till hundra, alltså 10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000.
Kasner behövde det här talet för att kunna visa på skillnaden mellan ”ett ofattbart stort antal” och ”oändligheten”.
Ja, det kan man ju nästan räkna ut att ett sånt kan vara bra att ha, bl a om man vill diskutera antalet hypotetiska möjligheter i ett schackspel. Då är vi tillbaka vid brädet med riskorn (inlägg i förrgår). Inemot hundra år efter Kasner och hans brorsons namnpåhitt skulle företaget Google låna de flesta bokstäverna i ”googol”, ta bort ett o, ta in ett e, stuva om och vips hade man ett namn på sig.
Och känns googol lite för fjuttigt av nån anledning så finns även talet googolplex. Det är tio upphöjt till en googol. Men det är ingen idé att börja skriva ner det här eftersom det ”med dagens datorer skulle ta ca 10 upphöjt till 85 år att bara skriva ut alla nollorna i talet” (Wikipedia).
Tänker nu lämna siffror därhän ett tag (för egentligen det går ju att ta det där med 85 år lika lite på allvar som riskornen på schackbrädet).
I morgon blir det nog åter prepositionselände. Det är nästan lika illa.
PS I Sigma, en rolig pappersbok (nej, ett sexbandigt verk från mitten av 50-talet) om matematikens värld, står i en text om de här jättetalen ett förtydligande, nämligen "Googol är inte ens tillnärmelsevis en rysk författare"! Теперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от ифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифрТеперь я устал от цифр
