Om inte minnet sviker har sbråkbloggen tidigare observerat att begreppen "peka finger" och ”ge fingret” blandas.
Det finns en mängd uttryck med ”finger” i. "Sätter man fingret på något" betyder det att man uppmärksammar detta något, "lyfter fram" har man också sagt, men nu "lyfter" man bara. Frågor, exempelvis, de lyfter man stup i kvarten.
"Pekar finger" gör man när man retar eller – för att använda ett nutidspopulärt verb – hånar någon. Ge fingret är en lite halvskum snabböversättning av engelskans "give the finger".
Vi har tidigare alltså bara pekat finger i svenskan och har vi gett ett finger så har det varit åt någon som i värsta fall då tagit hela handen.
"Visa finger /göra fingret åt någon", föreslår Svenskt språkbruk (2003) som motsvarighet till "give the finger" men deras rekommendation är nog redan överspelad.
Nu "ger" folk fingret hej vilt med den gest som för inte så länge sen var främmande bland våra förolämpningar. Dess innebörd är såvitt jag vet inte heller förenlig med hur vi brukat handskas med ilska, svordomar och invektiv.
Nu kommer dock något riktigt kul: I mina sökningar efter "mittenfinger" (se gårdagens inlägg) fann jag sajten Urban dictionary som berättar att just "mitten finger" existerar på engelska. Det innebär att man visar fingret åt någon fast man har vantar på sig. ”Vante” heter på engelska ”mitten”.
 |
| Det var på en en liten dansk tågstation som denna vante låg på golvet och visade de resande ett "mitten finger" |
