Häromdagen skrev jag om det förlorade objektet efter verbet lämnar. Nu är också frågan hur länge vi ”berörts” utan objekt?
Skulle själv tippa på ett kvartssekel. Då kunde man plötsligt i tidningar – särskilt på kultursidor – läsa att skribenter blev berörda. Det var ingen som tog i dem kroppsligt, de blev berörda av upplevelser, men skrev bara berörd.
”Jag blir berörd”, skrev de.
I min språkvärld fanns på den tiden endast uttrycket ”detta berör mig illa” och just det här nya berörandet berörde mig mycket riktigt illa. Ja, och så kände jag förstås till ordet i en annan betydelse ”det här berör enbart styrelsen”.
Vid summeringsdags nyligen (runt nyår) såg jag tidningsrubriken ”De berörde 2017”.
2017 vadå, tänkte jag, vilka berörde 2017 vadå? Eller: hur berör man ett årtal?
Berör kräver ett objekt. Det anser faktiskt även och än så länge Svenska Akademien som i 2015 års SAOL skriver: Beröra: 1) vidröra 2) behandla, kommentera: talaren berörde ett viktigt problem 3) påverka känslomässigt: filmen berörde dem djupt
Berörd: 1) påverkad känslomässigt: illa berörd 2) berörda parter: inblandade parter
Bra. Inget om att det går att vara enbart berörd rakt ut i tomma intet.
Det är sällan det sker, men ibland är vi ett, du och jag, Svenska Akademien! Nästan så man blir lite berörd.
