"Det ser ut som om du skriver ett brev!"
Känner ännu och efter flera decennier ilskan välla upp vid tanken på en liten gynnare i den tidiga datoranvändningens era som hoppade upp med kommentaren så snart man skrev Hej!
Det ska du ta och skita i, väste jag varje gång, oförmögen att kunna hantera det nya i att en maskin tilltalade en. Åren gick och maskinerna blev pratsammare än moster Astrid.
I änd- samt meningslösa diskussioner förklarade bättre vetande kamrater saker som gick i stil med: Det är inget problem så länge maskinerna underlättar och jobbar FÖR oss och att det är vi som bestämmer och inte de.
Jo, pytt, pytt och pytt.
Det hade aldrig i världen och på den tiden gått att föreställa sig hur platt människorna skulle komma att lägga sig för ett icke-mänskligt väsen. "Datorn säger så här och så säger han så här", sa folk rätt snart. Datorn talades i början om som en han som sa ditt och datt. Nu är det Google och Wikipedia som säger som det är.
Mitt j’accuse som här slungas mot de vid-maskinen-fjättrade slungas även mot undertecknad.
Det ser dock ut som om jag skriver en blogg!
(Jag, för bara några år sen, som sa: ”Vad är det där för skit som folk håller på med, blogg och podd och insta och fejan och snapptjatt och allt. Ta en kopp kaffe och var som folk!”)
*Folk i min närhet som inte får raptus vid tanken på den lille lurifaxen som hoppade upp, ett gem (!), kallat Clippy, eller kontorsassistent med en finare titel, berättar att den figurerade i Microsoft Office mellan 1997 och 2003. Det var ju rätt länge sen. Ska försöka förtränga Clippy.
