En ungdom skrev i en text häromdagen att den ”kuggade tentan”.
På min tid, då när vi talade rätt och riktigt, uttryckte vi fenomenet misslyckas med en tenta så här: Man "körde på" den (med betoning på körde, annars låter det roligt av misstag), man "blev kuggad" eller "kuggades".
Ungefär samtidigt som undertecknad ibland körde på tentor (70-tal) fick hon lära sig ett och annat på en tidnings korrektur. ”Så här skriver vi”, sa tidningen bestämt. ”Detta är våra egna regler och här finns TT:s skrivregler och så följer vi vanligen vad Svenska Akademiens ordlista föreslår. Här finns i övrigt mängder av ordböcker och uppslagsverk”. Vi korrekturläsare gjorde som vi blev tillsagda, ty inte lät det bara rimligt, vi fick lön för att utföra det arbetet också.
För vilken färg än tidningen hade så var dessa regler inte mycket att bråka om – vi kunde faktiskt lita på dem.
Men hur skulle det komma att utveckla sig? Läs den spännande preapokaplyptiska utläggningen i morgon.
Men hur skulle det komma att utveckla sig? Läs den spännande preapokaplyptiska utläggningen i morgon.
