Det som förvånar dagligen och stundligen är att så många välutbildade människor har rätt stora brister beträffande sitt hemlands vilda tungomål. Hoppsan, där kom en klyscha man inte hör så ofta. Då upphör den väl att vara en klyscha?
En medieperson talade om det obehagliga i att ”bli kallad namn” men saken är den att en svensk är van att bli kallad namn – eller åtminstone nämnas vid namn. Sbråkmakaren skulle bl a kunna kallas Karin, ett namn.
Engelsktalande har uttrycket ”call a person names”. På svenska kan det heta ”kallas fula saker”. Förr i världen sa man ”ge öknamn”.
Jähäpp, då förstår vi varför så många säger att de ”kallas namn” och blir upprörda. De talar en översatt engelska.
Har jag nämnt det här förr, möjligen?
