Tänkte repetera citatet från i går. Det står på svt.se under rubriken ”Så arbetar SVT med språkvård”. Enligt min åsikt borde språket i citatet få vård. Trots klen politisk kunskap tänker jag ändå diagnosticera det som ”svårt politrukanstucket”.
Sen skulle jag kunna tillägga: ”Men så får man ju inte säga i det här j-a landet”. Och då skulle politrukerna i sin tur kunna stoppa in mig i ett annat hörn, vi vet ungefär vilket. Men min ilska gör mig generös: Stoppa då in mig i det hörnet, reagerar man inte när man ser sånt här blaskbabbelibabbel så finns man inte!
Läs citatet igen och känn efter i ryggmärgen. Man idiotförklarar ju läsaren av dessa rader:
Tal på dialekt eller bruten svenska är en del av den språkliga mångfald som finns i Sverige och både medarbetare och medverkande har rätt till sitt eget språk. Om dialekten eller brytningen någon gång går ut över begripligheten är det medarbetarens uppgift att förklara det som kan vara oklart för tittaren. Har du sett ett program där du tycker att tillgängligheten påverkades av medarbetarnas tal? Maila /…/ så tar vi synpunkten vidare.
”Tal på dialekt och bruten svenska”, vill jag gärna tillägga, har under flera decennier varit ”en del av den språkliga mångfald som finns i Sverige”. Att ”medarbetare och medverkande har rätt till sitt eget språk” låter fjantigt. Alla har väl rätt till sitt eget språk? Men bör man arbeta med sitt tal som verktyg om detta inte är tydligt nog?
Och vad menas med ”om dialekten eller brytningen någon gång går ut över begripligheten är det medarbetarens uppgift att förklara det som kan vara oklart för tittaren”. Kan läsaren tänka sig in i det här? Vad kräver man av denne medarbetare? Att den ska kunna veta att den plötsligt säger något oförståeligt och sedan korrigera sig? Så går det väl ändå inte till?
Det är inte bussigt att anställa människor om man misstänker att deras språk är svårt att förstå. För att lugna dem som skrivit ihop det märkliga manifestet är det bäst att tillägga att man inte bör skada eller vara elak mot dem som talar en svårbegriplig svenska. Tillägger för säkerhets att undertecknad en gång bodde en längre tid i ett annat land. Först talade jag ett språk som var svårt att förstå för dem som var födda, eller hade bott, där i många år. Det gick bättre allteftersom jag, hör och häpna, lärde mig mer av språket, en vanlig och naturlig gång.
Kvar till morgondagen blir en diskussion om vad för slags språk ”bruten svenska” är.
