Den inställsamma språkpolitiken (man undrar dock gentemot vem) hos SVT, SR och UR är inte färdiggenomgången än på länge, men nu måste det ske ett tillfälligt avbrott. En besynnerlig uppstickare på den alltmer dimhöljda modersmålshimlen tarvar uppmärksamhet.
Det finns huvudverb – de används ensamma – och så finns det hjälpverb som måste användas som jag just använde måste! Faktum är att ”måste”är ett modalt hjälpverb, men låt oss skippa grammatiken. Nej, förresten, vi ska först konstatera att även "ska" (som också just användes) likaså är ett modalt hjälpverb. Jag skrev alltså nyss ”måste använda” och ”ska konstatera”.
Nu till den person som satte mig på spåret, AP. ”Du skämtar!” sa jag, ”det är ju för tusan inte möjligt”. Vad AP hört var en radiojournalist som upprepade något jättekonstigt ett par gånger. Ni vet hur det är, en gång kan man naturligtvis sluddra till och säga fel, men här var det uppenbart vad reportern sa: ”så du ska går till /…/”
Ska går? Finns det rim och reson i konstruktionen? Knappast. Finns det åtminstone engelska som på vanligt vis ligger där bakom och lurar? Knappast. Svårfattat är det hur som helst.
Googlar man nu ”ska går”, alltså med citattecken omkring, får man oroväckande många träffar! Naturligtvis ser en del av dem ut så här ”funkar det som det ska går vi hem sen”. Då är ”ska” inte ett hjälpverb till ”går” (som är ett huvudverb).
Men exakt det AP berättade om existerar i oroväckande många fall. Där finns även ”vill går” och ”kan går”. Sen tog letandet stopp och chocken över. (Det där var f ö en stilfigur, zeugma.)
Händer detta med fler verb än ”går”? Att infinitivformen försvinner och ersätts av presens? Det här måste man sätta nån specialist på, ska ser vad jag kan göra.
