Då krävs självbehärskning. Det skulle väl inte uppfattas som vänligt – fast avsikten vore sådan – om man stannade och sa som det är: ”Nej, han sa det nog inte till ditt ansikte utan till hela dig!” Man gör dock inte så.
Men en sådan mening sätter igång i ens ansikte, höll jag på att skriva, men menar hjärna. Det framtida språkscenariot snurrar igång: hur i hela friden ska vi tala med varann om bara tio år eller så?
Först ett citat från den amerikanska ordboken Merriam-Webster. Där finns originalet till vad flickan sa, här i en exempelmening: ”If you have something to say about me, say it to my face.”
På engelska förvånar det ingen om man säger så, ingen amerikan sätter sig och knackar ner irritationer till sin sbråkblogg. Men direkt översatt låter det ännu konstigt för många svensktalande. ”Han sa det till mitt ansikte”.
Men låt det gå något år och låt horder av äldre svenskar glatt anamma nya uttryckssätt så kommer vi säkert att säga saker till varandras ansikten. Sen några decennier tillbaka har det blivit så att äldre apar efter unga, det gäller kläder, åsikter, underhållning, språk. Förr rörde sig förloppet åt motsatt håll, så att säga. Äldre ansågs kunna mer och då lärde sig unga om världen av dem. Vilken dum värld som inte förstod sitt eget bästa!
Nej, nu får det räcka för idag, det går inte ens att klämma i med nån ironi värd namnet på det här plastspråket.
