Riddaren av sorgliga skepnaden fortsätter slåss mot väderkvarnar

Förr gick svenskundervisning (oavsett om man var svensk eller lärde sig svenska som främmande språk) till så att man slog i ordböcker och grammatikor när man inte visste hur något skulle sägas eller skrivas.

Nu gör man istället tvärtom så att man väntar in ”bruket”, alltså språkbruket, och låter lösa boliner vara modellen. SVT igen:

"Så hur bör vi inom public service förhålla oss till språkförändring? Vårt mål är att språket i SR, SVT och UR ska vara begripligt, språkriktigt, levande och inkluderande. Det innebär att vi ska använda ett respektfullt språk med ord, uttryck och benämningar som är etablerade i bruket. Vi ska helt enkelt vara i nuet, vilket betyder att vi varken stävjar eller driver på språkutvecklingen, utan försöker vara lyhörda och hitta en balans mellan det traditionella och det nya."

"Språkutvecklingen" –  det gäller alla nu levande språk – borde rimligen tjäna på att stävjas. Detta med tanke på den snabba teknikutveckling som står för det pådrivande och hotar att göra språket historielöst. Det är ju redan alltför svårt för många att läsa texter med några decennier på nacken. Har vi att se fram emot ett språk som kommer att överleva kortare och kortare tid? Vi kan inte språkligt ”vara i nuet”, och tala ett nutidsspråk i dag och ett annat i morgon. Det finns många skäl till att inte sparka ut gårdagens språk för lättvindigt.

Man får sig ett gott skratt när skribenten Jan-Olov Anderson (Aftonbladet), apropå att en äldre "bokprofil" i SVT1 fick avsked på grått papper, beskriver SVT:s programdirektör:

Hur som helst: Jan Helin – fram till för några år sedan min chef på Aftonbladet – är smått besatt av framtiden. Helst ville han resa dit i går



Bilden ovan är undertecknads tolkning, härmning och färgläggning av Picassos Don Quijote