Det här var i början av när det fick ett egenvärde att anställa medarbetare med utländsk brytning – dialekt var inte lika angeläget. Själv minns jag särskilt någon programpresentatör och ett par nyhetsuppläsare som alla var mycket svåra att förstå, även för dem (däribland mig) med ganska stor vana av att höra s k bruten svenska. När tittare/lyssnare protesterade dunkades de till med vi vet alla vilket vapen
Jag skrev till SVT/SR och fick veta att dessa medarbetare skulle man ha, för så såg Sverige ut. Men att det fanns de som talade otydlig svenska i tv och radio störde även många lyssnare/tittare med andra modersmål. De tyckte att den omhuldade brutna svenskan var extra svår. Om de själva hade problem med uttal, betoning och grammatik så hade de från andra länder andra slags problem. De olika modersmålen gör att brytningarna blir helt olika. Det är ett faktum och inte ett uttryck för undertecknads inre ondska. Nu skulle de som ville lära sig språket hindras av medierna, dessutom. Var och en som bott i ett annat land vet vad exempelvis tv och radio innebär för den egna språkutvecklingen och -förståelsen.
Vet språkvårdarna som skriver om ”bruten svenska” att detta inte är ett enhetligt språk? Och vet de att det ställer oerhörda krav även på svenskar som måste lära sig att skilja på brytningar från spanska, arabiska, polska, hindi, mandarin – ja, här kan jag hålla på!
Vissa språk tycks i och för sig utgöra en bättre grund för att lära sig vissa andra. Nederländska i botten gör, det är min ringa åsikt, det lättare att lära bra engelska, tyska och svenska (mer än tvärtom, alltså!). Kanske har jag fel, men det verkar även som om farsi, åtminstone för svenska språkljud, är en bra grund.
Mångfaldstugg som går på frihjul är inget bra medel mot mörka krafter. Vitlök mot vampyrer är verksammare.
PS SVT:s ”ledord är att språket ska vara begripligt, korrekt, levande och inkluderande”.
