Det som är oroande kan också roa. Så är det exempelvis intressant att försöka följa vad människor menar när de säger konstiga saker. Angående klimatfrågan (den med stort K) sa en kvinna (journalist eller forskare, skrev bara ner meningen i fråga): ”Folk uttrycker klimatoro, men det verkar som om politiker inte svarar igen”. Trycket var på ordet ”igen”.
”Svarar igen” fick mig att associera till ”svara tillbaka”, vilket man kan höra då och då. Det betyder inget annat än "svara", men många kanske anser att det inte räcker och drar även till med ett överflödigt ”tillbaka" (eller "igen").
Här kan man misstänka att det ligger en engelska och flyter i bakgrunden: ”det borde heta answer back” säger kanske den där bedrägliga känslan som håller på att göra oss alla halvspråkiga, och då borde det heta "svarar tillbaka/igen".
Just i detta fall går det fel, om nu jag har förstått rätt. För ”answer back” på engelska är inte samma sak som bara ”svara” plus det där extra ”tillbaka” som tydligen många uppfattar som något förstärkande fast det inte finns!
Jag vänder mig i förtroende till lexikonet Merriam-Webster som förklarar att ”answer back” i själva verket har ett snudd på ohövligt, spetsigare innehåll, än den svenska formulering som förmodligen är översättningen: ”ge svar på tal”.
Det kan hända att jag sagt det förr: Hur ska det gå om en svensk tror att den pratar någon slags ballare variant av svenska som är influerad av engelska när resultatet blir att det i själva verket är varken det ena språket eller det andra?
