Intressant är att höra folks käpphästar och nernörderier. Enstaka ords blotta existens kan få en del att gå i taket. Uttal (bra exempel är de nutida ijängkligen och ordenklit) kan få andra att skaka av ilska.
Det är lika roligt varje gång, för oroväckande många har blivit väldigt blasé: ”Amen guuu att du orkar bry dej!!!” Eller samma kommentar från yngre: ”Orka”. (men den är väl så gammal att den kanske den försvunnit.)
Nå. Två närstående arbetar som översättare. Av dem kan man få såväl tips som medhåll. Eller mothåll. En av dessa hade nyligen ett intressant fall. Det gällde tekniska instruktioner och i en mening gick det ut på att lossa ”die beiden Schrauben”. Går man på räls och halvsover väljer man det slöa ”de båda skruvarna”. Men just denne översättare satte sig att fundera och kom på att det på svenska hellre borde heta ”lossa de två skruvarna”. Någonting i språkkänslan sa ifrån att detta lät mycket bättre.
Ja, hur uppstår en bestämd uppfattning om en sån här minigrej? Antagligen påverkades jag av översättarens engagemang för jag tyckte direkt att ”de två skruvarna” var bättre. Men det låter som om det skulle kunna finnas en grammatisk förklaring. Något med ”aspekt” brukar det heta eller liknande. Esoteriskt så det visslar om det, visst, men även kul.
Själv drabbades jag av en mening i ett recept: ”passar till alltifrån grönsaker till rostat bröd” (det gällde en slags röra). Se där en preposition (alltifrån) som gör mig vansinnig. ”Även två ord” skriver SAOL. Även? Det är väl det enda raka? ”Passar till allt (i)från grönsaker till rostat bröd” måste man väl för tusan säga?
Jag vädjar till mina läsare! Hör så dumt det låter! ”Passar till alltifrån”.
Själv måste jag med det snaraste ta mig hemifrån och ut i den vackra dagen, varifrån ni för en stund ska slippa nördutbrotten.
