I handordboken sökte jag, men där stod ingenting!

Så här är det: Man börjar vänja sig vid upp-andet , skrev jag i går för att raskt ta tillbaka allt! "Det är nåt som kommer upp i kalendern", sa dessutom en man i radio nyligen. Det där upp-et är ett otyg, för att inte säga sattyg. Och folk bara hakar på! Just detta är engelska där det heter att ”somthings comes up”. Vår närmsta motsvarighet vore ”dyker upp” som i ”jag hade lovat min moster att komma, men så dök den där betydligt roligare festen upp”. Men i kalendern brukar man ha skrivit upp (!) eller ner något, en anteckning om ett möte, tandläkartid etc. Saker står där, de kommer inte upp!

Nu knackar även två knasanvända ytterligare småord på, och inte kommer de från engelska! En preposition, ett adverb.

I en kvällstidning säger en svensk äldre prinsessa (en Hagasessa!) att hon ”tänker för mycket över döden”. Över? Med betoning på ”över” kan man säga ”jag måste nog tänka över saken, men det är inget man gör med döden. Möjligen tänker hon ”på” den, döden.

👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸👸

Och så var det politikern som sa att man skulle ”skriva fram ett förslag”. Skriva fram? Sen gick det inte många timmar förrän jag läste (i en recension) om ett författarpar som satt i var sin del av hemmet och ”skrev fram sina jag”. Det är nog helt enkelt inne nu att "skriva fram" såväl det ena som det andra.

I Svenskt språkbruk, utarbetad av Svenska språknämnden, salig i åminnelse, finns det mesta av vårt språk beskrivet. Man kan t ex hitta partikelverb (verb plus preposition eller adverb där partikeln betonas, som i "skriva upp" eller ”tänka över”, se ovan). Och där finns skriva upp och skriva på, skriva av, ihop, under, ner, skriva ut och skriva över. Men fram? Nada.