Varför är det så lätt att bli en gammal gnällspik? Tja, ofta kommer det med åldern. Att det som i undertecknads fall blivit mest språkgnöl har en yrkesmässigt-historisk förklaring. Men det finns de som gnäller på modernt språkbruk ändå. Och så har vi dem som kan bli rasande bara man säger ordet "bank". Och de som retar sig mest på sjukvården och så där håller det på.
Själv förargas jag inte enbart över språkets form och yta. Innehållet i vad man läser och hör är också ofta sisådär. Sitter man kvar i kategorin tidningsläsande, och då särskilt på papper, finner man ofta anledning att skrynkla ihop skiten.
Senaste decennierna har den trend växt (som även bedrivs här, nu ska det kackas i eget bo) som heter krönikeskrivande. Gamla förr-i-världen-krönikor var något helt annat, nu håller sig de flesta publikationer (samt radio) med ett stall av individer som beskriver mindre intressanta historier ur sin vardag eller tankevärld.
Det är jobbigt för en äldre människa att om och om igen läsa yngres förnumstigheter. De kan exempelvis berätta om att det inte är så viktigt att städa. Kanske drar de även vitsen med att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete. Man har hört just det ett oräkneligt antal gånger. Mångordigt strör de visdomar omkring sig som oftast går ut på hur bohemiskt och originellt (??????) man bör framleva sina dagar, att de dyra nöjena inte alltid är de bästa. Livstipsen är oändliga.
Problemet med äldre är att de själva gått runt och sagt plattityder i många år. Det är nämligen så med självklarheter att de inte är just vad de heter i början av varje människas liv. Men en vacker dag får man äta upp sitt snusförnuft med råge, ty man tvingas sitta och lyssna på klyftigheter man själv tänkt, känt, gjort och hört alldeles för många gånger.
Det går aldrig att stoppa sånt prat för upplyser man talarna om att man själv varit ung, varit med, tänkt egna tankar etc, så stirrar de oförstående på en. De ser ju att det sitter en gammal gråhårig och rynkig sak framför dem som inget fattar. Efter en paus när de konstaterat faktum fortsätter de att berätta för en om livet.
Det hemska ordet ”igenkänningsfaktor” är ändå det rätta när man läser vad författaren Margaret Atwood sagt i en intervju: ”Gamla människor vet hur det är att vara unga. Unga människor vet inte hur det är att vara gamla.”
Ett moment 22. Ingen kommer undan, det är bara att fortsätta lyssna till livsvisdomen som rinner ur ungdomens (då avses de flesta under 50) munnar.
