Talesätt och ordspråk kan vara rätt fyndiga. Det gäller såna som ”liten tuva stjälper ofta stort lass” och så det där om fågeln i handen som är bättre än tio i skogen. Men sitter man och tänker för länge på dem kan de låta lite väl förnumstiga.
Själv hakade jag upp mig på en kedja, nämligen den som inte är ”starkare än sin svagaste länk”. Så dumt att ens behöva säga, det är väl klart att saker går sönder där de är som ömtåligast? Men som vanligt måste saken undersökas och jag har kollat med omgivningen. Den tycker att jag har fel i att klanka på uttrycket och påstår att det är en väldigt bra bild för allt möjligt, t ex en organisation som, hur man än förstärker den, pajar om det någonstans finns en svaghet.
Det står 4-1 till omgivningen, jag är ensam om åsikten. Inte förvånande, precis, det är påfallande ofta folk inte håller med mig.
Men vad är då anledningen till att börja grubbla över ett sånt här talesätt, som t o m den store Pelle Holm (1888-1980) har med i sin Ordspråk och talesätt från 1964?
Jo, det var en gubbe i radion som inte fick till det riktigt rätt utan sa: ”Inget blir starkare än den svagaste länken”.
Och det ledde till en kedjereaktion (ett skämt min far skulle ha skrattat åt för trettio år sen). Men för att länka vidare (ja, förlåt, då!) så finns även en variant där man använder den "felande länken" på ett annat sätt än inom evolutionsbiologin (även om det begreppet numera är förkastat). Så här sa en hockeyspelare: "Det känns mycket bättre nu men ett tag var det nog jag som var den felande länken i vår kedja", säger NN självkritiskt.
