tisdag 5 november 2019

Inte bara valet av verb som är godtyckligt om man tänker efter

Material och/eller materiel – om det handlade inlägget 2 november. Apropå den diskussionen kom ett mejl där signaturen ”Undrande” undrade om då Försvarets materielverk ”inte borde heta Försvarets materialverk?”

Och det är så sant även om materialkostnaden för försvaret då kommer att bli hög – man tänker på skyltar, logotyper och annan materiel.

De käpphästar som skuttar runt i denna blogg kan dyka upp i det övriga samhället, hör och häpna. Nyligen hade DN-läsare reagerat på att skolministern i en intervju sagt: ”det vi inte har kommit till bukt med är den bristande likvärdigheten och…”

De fraser som nu allt oftare blandas samman är ”få bukt med” och ”komma till rätta med”. En läsare gick så långt att hon/han bad Anders Svensson (chefredaktör på Språktidningen och som skrivit Språkkrönikan i DN om detta) att ”starkt fördöma” det felaktiga bruket.

Men Språktidningen, Språkrådet, m fl hör inte till de fördömande. Så här skriver A S:

Att fraser förändras på det här sättet är inte nytt. I dag är det till exempel ungefär lika vanligt att ta beslut och att fatta beslut. Svensk ordbok betraktar numera varianterna som likvärdiga. Längre tillbaka sågs fatta beslut som det bättre alternativet.

En fras som genomgår en liknande utveckling är begå självmord, där ta självmord och göra självmord syns allt oftare. Verbet begå används främst i samband med negativa händelser, som begå brott. Det kan också dyka upp i neutrala sammanhang som begå podd – men då är avsändaren ironisk. Både ta och göra självmord ger en starkt vardaglig prägel och ses inte som korrekta. Ytterligare en fras på glid är vidta åtgärder. Inte så sällan blir det göra åtgärder.

Gemensamt för den här typen av konstruktioner är att valet av verb kan vara rätt godtyckligt. Få bukt med är etablerat medan komma till bukt med är en uppstickare som ännu inte har vunnit bred acceptans.


Den acceptansen kommer, tro mig. Språket blir vad vi brukare i demokratisk ordning bestämmer oss för. Om detta finns en del att tycka. Och så går det väl för Språkrådet, Språktidningen, m fl som för många andra privatpersoner och institutioner: de upphävs, för de behövs inte.