lördag 16 november 2019

Språkliga klassklyftor av ett halvdant språk – visst är det ironiskt?

Det hampade sig så att jag gick förbi ett par tonåringar och råkade höra vad den ena sa till sin kompis: ”…det är mandatory. Och det är dina fucking pengar!”

För det första: mandatory är engelska och betyder obligatorisk. Beträffande pengarna är som bekant ”fucking” något som var och varannan svensk använder i stället för ”jävla”. Beroende på hur man är funtad går det även att säga ”dina jäkla/jädra/förbaskade pengar”. Man kan också strunta i det och säga "det är dina pengar", hör och häpna!

Detta fragment av ett samtal kan visa på hur vi går mot nya klasskillnader. Det blir antagligen värre och värre.

Innan engelskan – tillsammans med de tekniska ”framstegen” – började förstöra möjligheten att förstå varann, fanns ett slags samförstånd om vad ett språk var. (Med språk menas här svenska – beträffande vårt land, alltså – men samma "utveckling" sker givetvis i andra länder.) Även om inte alla var ena hejare på stavning och grammatik omgavs ändå invånarna av i stort sett samma språk: det som lärdes ut i skolan och det som användes i medierna.

Språkvetare/-vårdare hade ännu inte abdikerat och lämnat över användandet till ”brukarna” utan stod för en normerande syn på modersmålet. Med tanke på vad man använder ett språk till var den vägen framgångsrik. Själv lärde jag mig massor innan det bara var att skita i.

Låt oss strunta i ”fucking” fast det är ett larvigt förstärkningsord. Med ”mandatory” blir det lurigare. Rättar läraren om tonåringen skriver ”mandatory” i en uppsats? Medier har som bekant inget emot att kasta in godtyckliga engelska (random, t ex) ord här och var. Räknar man med att alla kan engelska vid sidan om svenska? Jag har svårt att tro att så är fallet.

Antagligen har vi redan stora grupper som har svårt att förstå vad som sägs och skrivs. Varför så få bråkar om detta är obegripligt.