Lite fel? Äsch, det är inte hela världen, man förstår ändå!

Radion stod och gick (ha! en omöjlighet!) och programledaren diskuterade det gamla material- kontra materielproblemet med en lyssnare.

På nätet ligger ett svar i frågan från Språkrådet och i detta svar beskrivs skillnaden så här: ”material är ’råämne för bearbetning, substans’, medan grundbetydelsen av materiel är ’hjälpmedel, redskap’. Men material har också bibetydelsen ’hjälpmedel, redskap’, och i praktiken kan det vara mycket svårt att avgöra om något är material eller materiel." 

”Materiel görs av material”, löd en gammal regel förr i världen, men enligt ovanstående svar är den kanske vansklig. I vilket fall som helst skiljer man ännu, och enligt det gamla mönstret, på orden i såväl SAOL som SO. Den senare tillägger även, förvånande nog, att användningen av ”material” för ”materiel” är en ”ibland kritiserad användning”.

För undertecknad är problemet för en gångs skull ingen hjärtefråga. Men det som hoppade ur programledarens (nu är vi tillbaka i radioprogrammet som nämndes i första meningen) mun var en klyscha. Han sa det överslätande: ”Men man förstår ju, eller hur?”

Denna mening är en av de dummaste som finns. För hur långt förstår man något felaktigt? Hur mycket kan man vänta sig av den man vänder sig till med en felaktig formulering? I förstone verkar uttalandet generöst och det funkar kanske till en viss gräns, men som språkregel är den rätt kass: ”Äsch, säg vad du vill. Man fattar ändå”.




PS Vad affären (se kvittot) heter förstår man. Felstavningen är kul. Men bra är det inte.