Det slutar här. Hoppsan, det där lät kanske inte kanske inte nåt vidare i dessa dagar, men jag citerar en gubbe som häromdagen talade i något coronarelaterat (som man säger) ämne. Beträffande en åtgärd kring smittspridningen var han skeptisk och sa då sitt ”det slutar här”.
Och jag till att leta i minnets depåer. Just den frasen har man påfallande ofta hört sen underhållningsindustrin tog över livet från människorna. Ur drösvis av serier, deckare och filmer ljuder detta när någon visar plötslig handlingskraft: ”It (this) ends here”
Om filmen handlar om en mördare (vanligen en man) finns fler fraser som upprepas löjligt ofta:”Han leker med oss. Han vill visa att han ligger steget före.” Om jag var deckarförfattare skulle jag undvika de tre nyss nämnda meningarna.
Nå. Nå. Nå.
Det händer att man funderar över vad en svensk sa innan den nordamerikanska nöjesmassakern klippte till. Ofta är det så enkla saker så att man rodnar. Beträffande ”this ends here” sa man förmodligen: ”Det räcker nu” eller ”nu får det vara slut/nog”.
Det är inte exakt den här typen av uttryck som Bodil Rosqvist skrev om och som togs upp i gårdagens inlägg, men engelska är ute och knaprar överallt i kanterna av det svenska språket och har redan bitit fast sig rejält.
Intill tidens ände tänker jag upprepa att det vore en stor kulturell gärning att låta alla språk vara så mycket i fred som möjligt. Liksom allt annat som håller på att plastas sönder.
PS Apropå Bodil R – en rätt kul artikel av henne om arbetet med SAOB finns här:
https://www.sprakbruk.fi/-/1800-talsprojekt-med-malet-i-sikte
