De flesta påverkas av smittan. Den engelska alltså, den som främst avses i den här bloggen även om det finns annat som tränger sig på utifrån. De flesta påverkas, skrev jag och inte minst jag själv. Får citera farsgubben (som f ö överlevde spanska sjukan) när han, vänd till undertecknad, sa: Du talar som om du hade huvet under armen och klämde på’t.
Just i detta sammanhang måste man instämma. För det är konstigt att det undslipper en annan (av alla!) plötsliga uttryck som ”so far” eller ”good idea”. Säg att någon frågar hur man mår (vanlig fråga i dessa dagar) och då är det lätt att säga: ”tack bra, so far”. Eller någon kommer på en bra idé och man säger inte ”bra idé” utan ”good idea”.
Men. Och detta är ett stort och viktigt MEN. Har man levt en stor del av livet i en mer enspråkig miljö och är lite till åren så vet man att äldre människor (alltså ännu äldre än man själv) kanske inte är så fajn med iblandad engelska stup i kvarten.
Och den stora invändningen gäller gammelmedier där medarbetarna borde tala enbart svenska med tanke på den publik de har. Detsamma gäller alla personer som talar till hela folket i dagar av oro, och här kommer ett exempel på en sådan kommunikatör, eller vad tusan hans titel var: ”Sjukuset är inte up and running än”. Sa han.
Han menade ”sjukhuset är inte igång än”, om någon undrar. Håll med om att det är en konstig vana. Vem som än utövar den.
