Åsiktsblått? Tja, hann jag tänka, det låter lite konstigt, men för all del, varför inte? Jag hade tittat ut över ett vårvintervatten och tyckt att det såg tjusigt ut med den särskilda blå färg vatten kan ha så här års, kanske förstärkt av den blekgula vassen vid stranden.
Så snyggt, sa jag, och tyckte att kompisen svarade ”typiskt åsiktsblått”, men jag hörde fel, det skulle vara ”årstidsblått”. Rätt ovanligt det också, men det gick att förstå något bättre. I vilket fall som helst var det ett namn som uppfanns i stunden.
Det får en naturligtvis att börja tänka på vad färger heter. Var kommer de ifrån? Ja, inte de vanliga: gult, grönt, rött osv, men varifrån kommer Köpenhamnsblått? Var var det jag hört talas om denna färg? Ända sedan dess hade den nämligen dykt upp då och då i minnet, det gick nästan att se den framför sig, lite sådär som den blå färgen på dörrar i Grekland.
Googlade som en vansinnig och förstod att Köpenhamnsblått var något så exklusivt att det inte gick att hitta på nätet. Slutligen hamnade jag i det radioprogram som en gång satt in denna blå färg i mitt huvud. Ridå.
När hjärnan inte längre är vad den varit skapar den sin egen demenskonst! Programmet hette Umbra, sändes först 2017, och det avsnitt jag fastnat för heter ”Färgers namn”. Det framgår att jag fått färgen om bakfoten. Varför? Ja, säg det.
Köpenhamnsgrön, var det som nämnts i programmet, den färg som ofta finns på dörrar i Köpenhamn, sa man.Men det där med dörrar var rätt.
 |
| Inget i inlägget handlade egentligen om åskblått, men här är i alla fall en bild på det |
