Den här världen håller på att gå lite wild and crazy.
Och nu skojade jag så där som folk gör så fort de öppnar munnen. Uppenbarligen även jag, min Brutus. Plötsligt går det inte att säga de enklaste ord på svenska. Det är svårt att veta var den här vanan kommer från. En journalist sa nyligen att något var varken ”good eller bad”. Egentligen är det konstigt att någon med svenska som modersmål säger så.
Men till saken. Och åter igen kommer jag att skriva om en journalist. Fortfarande måste man tycka att just journalister ska bemöda sig om att göra sig förstådda av de flesta svenskar, men det tycks inte vara något krav längre.
Här var det en radioreporter som sa något om att ”ticka i en box”. Betoning och tryck på i, som i frasen ”sätta i en glödlampa”.
På engelska är det där tickandet med boxar lite lurigt (vad jag förstår, är bäst att tillägga). Den som sett britter/amerikaner köpa hus i tv-program vet att det är ofta som saker ”tick all the boxes”. Det betyder då att husens exteriör/interiör eller-vad-det-nu-är uppfyller/motsvarar köparnas krav/önskemål/förväntningar.
Det är förstås fråga om ett bildligt uttryck som kommer från det mer konkreta ”tick the box” som man själv utför när man ”kryssar i en ruta” eller ”kryssar för” alternativ på listor eller frågeformulär.
Eftersom nu svenskan har de finfina uttrycken ”detta hus motsvarar alla våra önskemål och krav” respektive ”kryssa för dina svar” så borde man ju kunna ge fan i att ”ticka i boxar”. Det är i alla fall krav, önskemål och förväntningar hos undertecknad gällande dem med svenska som modersmål.
