Det känns prima när fackproffs tycker detsamma som man själv. För hundrade gången såg jag en journalist skriva att något var fyllt till bredden. Och för ca tionde gången googlade jag på såväl det rätt- som det felskrivna. Där låg Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska vid Göteborgs universitet, som en tidig träff, så han får skriva dagens blogginlägg! (Den texten publicerades i Göteborgs-Posten för nästan exakt tre år sen, 31 mars 2017)
Han sökte liksom undertecknad också på "fylld till bredden och fylld till brädden" och fortsätter: "I tidningstext blir det rätt i 70 procent av fallen; man kunde nog begära mer. I bloggmaterialet blir det rätt i 20 procent av fallen. Alltså, det blir för det mesta fel: där skriver och läser man oftast till bredden, inte till brädden. Den uppenbara slutsatsen är att majoriteten bloggare tror att det heter till bredden."
Han ställer frågan ”Spelar det någon roll?” Och det är här jag gläds över medhåll, för han skriver vidare: ” Jo, det gör nog det. För det första är det en rimlig utgångspunkt att journalister, som har betalt för att använda språket i tal och skrift, ska använda språket korrekt. Det är inte alltid självklart vad som är rätt och fel, men för stavningen är det faktiskt det. Svensk stavning är normerad; det finns rätt och fel. Journalister har dessutom ett språkligt ansvar. Sannolikt större än de själva är medvetna om. Om man undrar vad som menas med offentligt skriven svenska, så finns det ingen bättre referenspunkt än just språket i svenska dagstidningar. Det utgör det offentliga språkets skyltfönster."
Ja. Så tycker en emeriterad professor. Nog för att många kan tänkas lyssna på en person med lång erfarenhet av sitt ämne, men det sorgliga är att det förmodligen inte finns många yrkesverksamma som skulle kunna uttrycka sig lika bestämt som L-G Andersson.
