För den som känner sig osäker på vad barn kan lyfta följer här en hjälp för tanken: det rör sig inte om bord eller stolar, ej heller lyfter de skrot. Och inte lyfter de ränta. Vanligen.
Vad är det då de lyfter, undrar den vetgirige läsaren. Jo, på moderna svenska betyder lyfta ”fråga”. Alltså (och jag formulerar om rubriken): ”Prata om det barnen själva frågar om”. Den blev lite klumpig (med två ”om”) så här är ett nytt försök: ”Svara på de frågor barnen ställer”.
När det är utrett går vi över till ett sorgligt kapitel om en kvinna som vårdar sin alzheimerssjuka mor. I artikeln stod flera gånger att ”man är lika mycket värd om man har alzheimers. Just den meningen hör och ser man ofta, fast med andra speciellt utsatta grupper: psykiskt sjuka – ja, alla svårt sjuka, många äldre, människor med olika handikapp (”funktionsnedsättningar” för dem av er som valt ett nytt ord som snart ska ersättas av ett annat).
Dessa sårbara är alltså lika mycket värda, upprepas gång på gång. Ett samhälle där något sådant måste upprepas verkar ha glömt det är en av bastankarna i en civiliserad värld. Kan hända att det inte efterlevdes överallt, men hade man sagt en sådan mening högt i min barn- och ungdom, hade omgivningen undrat om man var galen som yttrade självklarheter.
Därmed inte sagt att vi inte kan råka in i ett helvete om sjukvården tvingas välja vilka som ska överleva de här svåra tiderna p g a att själva verksamheten (sjukvården) fått stryka på foten av ekonomiska skäl.
Överanställning fanns något som hette förr och praktiserades i olika branscher. Det var innan tillvaron skräddarsytts med väldigt liten sömsmån av nyss nämnda skäl.
