”Jag har klippt det i lager, eller layers, som man säger i min värld.”
Frisören, som uttalade meningen i samband med att nån stackars osäker människa kläddes och friserades (i tv) av andra, hade helt rätt, givetvis: i frisörvärlden säger man säkert ”layers” när man menar ”lager” eller ”skikt”.
I min värld, däremot, är det oerhört komiskt att höra en sån mening. Inte för att jag skrattar åt frisören utan snarare den värld som är bliven så konstig. Om jag fick bestämma (nu ryser ett antal av läsarna, och det är inte av välbehag) är det snarare världen som skulle behöva en ”omgörning”. Programpunkten kallas ”gör om mig” och innebär att en person utsätter sig för några självutnämnda smakdomare som ändrar personens yttre. Det inre förblir som förr.
Och här måste jag genast korrigera vad jag sa om att världen behöver en omgörning. Den behöver bara, precis som den människa som åtgärdas i tv-rutan, försöka ha kvar eller skaffa sig en inre, tydlig kärna angående vilka värden den står för och vad den vill.
Folk skulle kunna sluta använda* dekorationsbabbel och återgå till ett enklare språk utan ständig engelsk påverkan. Likaså kunde folket känna sig nöjt med sig självt och bara klippa hår och ändra klädedräkt om det känns angeläget.
Gällande ”layer” eller ”lager” kommer de från samma håll sen länge. Ordet är släkt med ”läger” och ”läge” och hette i medelhögtyskan ”leger”, på gammal engelska ”lair”. Som vanligt är det att gå över ån efter vatten. Men frisören ordval måste ursäktas, ty frisörens jobb är något annat än det som bedrivs av journalister, författare, lärare och andra som i stället för sax och kam har språket som arbetsverktyg.
*"skulle kunna sluta använda" – ööh? Hur skriver jag egentligen?
