Här var man på väg att skriva om problematiska småord, prefix, i lösa eller fasta verbsammansättningar och som får konsekvenser för betydelsen. Men så kom ett mejl från en av språkinformanterna (det finns mullvadar överallt!) med huvudet på skaft. Det är T som berättar om en programledare i radio som ”flera gånger, minst tre”, talade om ”morgonens
braskande nyhet, att en kvinna i 85-årsåldern avlidit”. Den braskande nyheten handlade om det ”tragiska” besked gårdagens blogg beskrev. T skriver: ”Kunde ingen i programkontrollen ha stoppat honom efter första gången?” skriver T.
Men nu fortsätter de små detaljerna att nagelfaras. Ta exempelvis ett gammalt fint verb, ”aväta”. Om jag fattat rätt av SAOB användes det först och främst i konkret betydelse (och som löst sammansatt), ”äta av”, något som vanligen djur gör: ”rådjuret åt av knopparna på trädet”.
 |
| En nästan helt aväten medhavd matsäck |
Detta ”aväta” användes tidigare även i en mindre konkret betydelse – eller åtminstone där människor var inblandade – och man kunde under förrförra seklet se meningar som ”Middagen afåts under taffelmusik”. Under förra seklet användes det allt mindre utom när man ville skämta till det. Ett exempel många hört är de ”medhavda matsäckar” som ”avåts” under skolresor och ymnigt förekom i uppsatser.
Inte alla verb med prefix kan användas på det viset, alltså som antingen löst eller sammansatt. Och missar man detta kan det gå som med de ”tragiska” och ”braskande” nyheterna – att det uppstår en obalans gentemot innehållet eller blir ofrivilligt komiskt. I ett referat från en begravningssammankomst stod: ”När måltiden var avspisad /…/”. Spisa betyder äta, men ”avspisa” kan inte användas på samma sätt som det gamla ”aväta”. Betydelsen är en helt annan.
