”Vi går fram med en slopad karensdag under en begränsad tid”, sa en finansmarknadsminister häromdagen. Det är ett väldigt springande, förr gick man in eller ut, nu går man även fram.
Låt mig förklara. För några år sen kunde ministern lika gärna ha sagt: ”Vi går in med en slopad karensdag”. Eller ”vi går ut med en slopad karensdag”.
”Gå in med skorna”, det är något man kan göra. Likaså kan man ”gå in” skorna. Under väldigt lång tid hände att folk "gick ut med hunden”. Hade de inget eller ingen att ”gå ut med” kunde de bara ”gå ut”. De kunde även gå på, gå med etc. Eller ”gå in”, om de redan varit ute.
Det är väl inte säkert att min poäng går fram (går fram!) eftersom många såna här relativt nya fraser är innötta i pöbelns skallar. Varför överhuvudtaget invända, kan någon invända (vilket också sker ibland). Jo för ministern – och alla andra – kan formulera sig jätteenkelt, utan luftdekorationer: ”Vi slopar en karensdag”.
Skulle vilja be den gode läsaren (även den onde) att googla ”ska gå in och ändra” och se vilket kutande det är. För det visar sig också vara vanligt att ”gå ut och ändra”. Ännu är ”gå fram”, och sedan utföra abstrakta saker, inte så vanligt. Man går mest fram (rör kroppen framåt) för att ändra hastigheter, tider eller liknande på apparater, vilket känns helt i sin ordning.
Men nu blir det spännande! För de som går in eller ut och ändrar kan, helt simpelt, bara ”ändra”. Är man någon som går ut – eller in – för att ändra rekommendationer, förslag eller sånt som inte sköts via verkliga knappar eller reglage – kan man alltså säga enbart ”ändra”.
Detsamma gäller givetvis otaliga andra verb man säger sig gå in eller ut för att verkställa.
