I en tidning stod rubriken ”Tidslinje: Anita Lindblom 1937-2020”. Den där ”tidslinjen” har på något sätt nästlat sig in i svenska språket. (Igen. För vänta bara.) Vad har den där att göra, egentligen? För om det endast skulle ha stått ”Anita Lindblom 1937-2020” och därunder ett antal årtaltal – när hon sjöng in låtar, spelade in filmer – så hade väl en medelbegåvad läsare hängt med? Och säkert sett sådana sammanställningar tidigare.
Det är klart att mitt liv inte faller samman av denna utskrivna "tidslinje", men den är provocerande. Som om jag inte annars skulle fatta! Well, för här måste man tillfälligt tala utrikiska, det är nog så att denna ”time line” är mycket vanligare i engelska texter. Den dekorationen kan väl engelskspråkiga ha, men varför dra hit den?
Men här kommer grejen. Skulle den som läser detta vara språkvetare skulle den låta mig veta (det ligger i titeln…) att i SAOB finns ordet ”tidslinje” som förklaras som en ”dragen linje (med markering av årtal eller sekel o dyl)" och det finns belägg från 1870 och 1944.
Jag vill genast kontra med att här (och nu, som nutidssvensken säger) införa begreppet ”tidshav”. I SAOB lyder betydelsen: ”(i vitter stil) om ofantlig tidrymd med omväxlande skeenden; även såsom bild av tiden”. För tidshavet finns belägg från 1882 och 1942.
En alert läsare inser hur omfattande svenskan kan bli om vi använder alla ord från alla tider!
 |
| Detta är inte bilden av ett vanligt hav, detta är ett tidshav innehållande alla svenska ord som existerat |
