Häromdan tänkte jag (och det var verkligen tänkte jag gjorde) på att det skulle vara intressant att höra hur man själv pratade för trettio-fyrtio år sedan.
Eftersom självobservation är nödvändig i jobbet som sbråkbloggare upptäcker jag hur ofta jag (för att inte tala om resten av landet) säger ”…, tänker jag” eller ”jag tänker så här”. Vid tillfällen när egna språkpiskan viner står klart att egentligen ”tycker” eller ”tror” passar bättre.
Antagligen har inte ett lands invånare historiskt sett börjat så många meningar med ”jag”. Inte bara yngre flickor (som nog har rekordet) låter: ”Amenjaråva” och ”nu tänker JAG så här dårå”.
Jag-jagandet är en annan (om än mycket irriterande) nutidsåkomma, men vi fortsätter med ”tänka, tro, tycka”. Som de flesta känner till täcker engelskans ”think” alla dessa tre. Nu har förstås engelska andra ord som ”believe, imagine, presume”, men det har vi också om man gå lite åt sidorna i tänkandet, tyckandet och troendet.
Här kommer en bön: låt inte den engelska som ständigt injiceras i oss leda till att vi inte också kan ”tro” eller ”tycka” ett och annat.
