onsdag 9 september 2020

Om man tror att ”färst” är illa så är det ändå inte så värst farligt

När man tvärsäkert hävdar ett språkfel – eller ett språkrätt! – kan man åka på pumpen. Och det händer. Jag vill inte påstå att det är smällar man får ta eftersom ”smällar man får ta” är en av alla klyschor jag försöker undvika.

Nu var det på ett ställe som någon gjorde sig lustig över ordet ”färst” och kommenterade det som om det inte funnes. Men det används, som i exemplet: ”Denna högskola har färst publicerade vetenskapliga artiklar”. Och ordet är inte värre än andra, så enkelt är det. Jämför förresten med just ”värre” som kompareras ”illa – värre – värst”. Så det blir alltså på samma vis ”få – färre – färst”.

I övrigt är jag lite ostrukturerad i dag (hahaha, som jämfört med när då?) och fyrar i stället av en rolighet någon sa i radio: ”Jag är helt enig om det”. Men det är inte bara att skratta åt, det visar på den kanonfina kalibrering som ständigt pågår inom området ”mänskligt språk”.

Det påminner också om ett gammalt skämt från förr: Ett äkta par samtalar och plötsligt säger kvinnan (eller mannen, för all del): ”Om någon av oss dör ska jag öppna pensionat!”