Tydligen är vissa knepiga grupper av konsonanter inte alls svåra

När jag svimmat färdigt efter att ha hört en 50-plussare (på allvar, tycktes det) tala om mormrar och morfrar slog det mej att pluralen av mor resp far möjligen är okänd för moderna människor. Om dessa äldre släktskapsord dyker upp kanske mormödrar och farfäder känns så ovanligt att man trycker dit en, som man tycker, troligare plural.

Vare hur det vill med den saken, men morfrar och farmrar visar att det finns kompetens hos många svenska munnar och gommar att producera bokstavskombinationer – rfr och mrfr – som ligger långt från det enkla pr i ett ord som program.

Ett annat intressant och fel uppfattat uttryck uppsnappade jag häromdagen. ”Va?” tänkte jag då, ”sa han verkligen att något gått till spillro?”

Som vanligt googlade jag till spillro med citationstecken kring och se på fanken! Det fanns några träffar! Uttrycket är ett typiskt exempel på folketymologi som sägs vara ”en språklig omvandling av ett ord så att det liknar ett ord i det egna språket med liknande betydelse”. Troligt är att de som säger till spillro blandar in ”spillra” och ”spillror” i sammanhanget. Definitionen är tagen ur Språkbruk nr 4 2001 (utgiven av Språkinstitutet för svenska i Finland) och på samma ställe står:

"Vissa folketymologier är humoristiska och inte sällan en medveten lek med språket, t.ex. undervisitet (universitet), komframåsäj (konferencier), /…/ ansjofisk (ansjovis), svamp­injon (champinjon) och skärkötteri (charkuteri)."