lördag 12 september 2020

Någon enstaka gång kan den tvångsmässiga engelskan vara rolig

Det finns olika slag av engelsk påverkan. Den mest störande är nog den som äter sig långsamt in i språket och som så många struntar i. Eller inte märker. En del av er noterar det, förstås. Till exempel informanter som A och O, T och O och A.

Och så finns det den där okynnesengelskan som får folk att ropa ”O maj gadd” när de menar ”herregud”. Nu har förresten en rolig uttalsvariant letat sig in via ”Black lives matter”. Till för något decennium sedan sa medelsvensken ”matter” med brittiskt uttal. Nu säger samme svensk ”bläck lavjs mädder”. Och här sitter jag och undrar hur det kunde bli så.

Sen har vi alla de där larviga sakerna som ”sale” för ”rea”, ”pride”, fashion week, Visit Stockholm och drösvis av töntiga exempel. Någon enstaka gång kan det dock bli lite småroligt och även jag halvsmälta.

Löfstad slott utanför Norrköping, en gång i världen ägt av Sophie von Fersen, syster till Axel, har nyligen arrangerat en vecka om den historiska familjen von Fersen. Med bl a inslag om den tidens (1700-talet) mode har veckan kallats Fersen week. Vet man att det även finns en känd Fashion week (som brann inne i år, förstås) i Stockholm måste man le åt tilltaget.

Men läser man igenom programmet för denna fyndigt formulerade (och nyligen timade) vecka ramlar man genast ner i språksurhet: Det skulle bli ”catwalkvisning” – vad är det för fel på ”modevisning”? – och där skulle man få en ”goodiebag”. Jodå, jag har sett ordet massor av gånger, men det går ju lika bra att kalla den ”godispåse” eftersom detta sker i ett land där svenska talas. Fan vet förstås hur länge till.

Men Fersen week var lite fräsigt!