Tipsen från informanterna duggar tätt. Nu var det C som ringde för att berätta något hon just hört på radion. Det tog ett tag för hon hade inte skrattat klart än. Detta efter att en person omtalats med orden ”han var inget hushållsnamn precis”.
Där ser man. Med öron på vid gavel tror jag ibland att jag hört allt, men så är det ju inte. Ty det finns ingen ände på detta. Däremot finns det många som talat om diverse "hushållsnamn", det blir uppenbart vid en googling. Vid en snabbtitt framgår att en person redan 2012 i en twitterkommentar skrev ”Ska vi klubba att det heter hushållsnamn på svenska då?”
Sammanhanget är förborgat för mig, men det hela torde ha föregåtts av en diskussion om ordet. Man är alltså sent ute med sina iakttagelser. Nå, i alla fall var C och jag förvånade så här flera år efter att begreppet uppenbarligen börjat användas.
”A household name” är engelska från början (om någon skulle undra över ursprunget) och betyder ”kändis, allmänt bekant, välkänd, på allas läppar”. För dessa begrepp har alltså engelskan ett idiom, ett fast uttryck, som lyder ”a household name”. Är det inte väldigt ineffektivt att ersätta det egna språkets begrepp, bl a ”på allas läppar”, med ett dito på engelska som man dessuton översätter till något som säkert många inte förstår?
I vår tid gäller det alltså att behärska tre tungomål: svenska, engelska samt det språk som kallas översättningssvenska.
