Det var väl bara nån vecka sen som jag skrev om otyget ”för nu”, men det är där hela tiden i svenska medier: ”Där lämnar vi inrikespolitiken för nu.” Eller ”det var vädret för nu”. Vid såna tillfällen samt alla gånger man säger ”tack för nu” och ”hej för nu” är det möjligt att behålla sitt modersmål intakt. Förutom att bara säga ”tack” eller ”hej” finns en mängd varianter: ”tack för i kväll, för i dag, denna vecka” – beroende på vad som passar. Vill man använda en annan avskedsfras än ”hej då” går ”hej så länge” mycket bra.
Det ”för nu” jag är syrak på kommer alltså från ”for now” som i exempelvis ”bye for now”. Jo, syrak är också ett lånord (kommer från romani) men det är etablerat sen länge. Man skulle kunna hävda att ”syrak” gjort den språkhistoriska vandring som är vanlig i alla språk. En sådan tar tid. Den sker inte på en kvart och dess färd skyndas inte på av flåshurtiga språkmänniskor. Fast, det är klart, syrak är kanske inte det bästa exemplet, vid närmare eftertanke.
Men när vi ändå är igång: i går hörde jag nån i radio säga ”Varför såg jag inte det här komma?”. Hur kan det bli så? Det är klart att andemeningen kan uttryckas på svenska! ”Varför var jag inte beredd på det här?” Då slipper man ju översätta "why didn't I see this coming?"
Sörru.
