Vad skulle man göra utan informanterna? Nu hörde T av sig och påminde om en gammal kommunslogan. Den går lite i stil med den där tursimidén att kalla städers och landskaps evenemangsprogram och besökstips för ”Visit Stockholm, Visit Vadstena, Småland” etc.
Man har inte mycket att sätta emot, utan får göra det lilla man kan. Jag låtsas inte förstå ”visit” i sammanhanget och använder svenskt uttal – som i ”göra visit” (den kan även vara fransysk).
Men vad sa då T? Jo, han nämnde östgötska ”Let’s create Norrköping”. Man vill inte hålla med i Birgitta Anderssons hitlåt ”Jag är så glad att jag är svensk”. Man vill gömma sig. Man skäms.
Men jag kollade det dynamiska (jag är bara ironisk) uttrycket som dock inte är en slogan för kommunen ”utan ett gemensamt budskap som syftar till att stärka varumärket Norrköping”, läser jag på webbplatsen med samma namn, ”Let’s create N”. Här står också ” Budskapet är basen i vår kommunikation”. Mot sådana formuleringskonstigheter existerar inget botemedel.
Under rubriken ”kommunslogan” på Wikipedia finns dock läsning som är kul. Det är ganska lätt att se vilka slogans som skapats av inbitna tråkbyråkrater respektive dem med lite mer klacksparkande inställning. Även om man är en som skriker av smärta vid engelska tvångsadopterade ord måste man le åt följande kommuner: ”Borås – of course” och ”When in Europe – Don’t miss Skurup”
Bland de svenska exemplen finns ett par rejält omdiskuterade: ”Fagersta – här får du livstid” och ”Jag är galen i Säter”. Förklaringar finns om man googlar dessa ”slogans”.
