Ingen av ordböckerna i svenska.se/tre/ tycks kännas vid förbindelsen ”dämpa ner”. Den är emellertid flitigt använd, trots att ”dämpa” i sig inbegriper ett tyst ”ner”, kan man lite filosofiskt påstå. Å andra sidan har jag ett inre minne av att (exempelvis) någon gång ha hojtat: ”Dämpa ner er, barn!” Den med rötter i östgötsk (och kanske även annan) mylla, kan likaledes tänkas ropa: ”Ta nu och härta ner er!” Fast det räcker med "härta er!"
I dag måste även ”mot” få lite plats, och då inte det mot som ÄR en plats, en trafikplats, närmare bestämt, utan det som tydligast framgår av en exempelmening som ”den som inte är med oss är mot oss”.
Men (jag har klagat högljutt på detta utan att få medhåll!) ”mot” har kommit att lika ofta innebära ”med” eller ”för”, som i exemplet ”hon jobbar mot flera vårdcentraler”. Ibland jobbar folk mot brottslighet och prostitution, så det är läsarens uppgift att klura ut om det verkligen jobbas MOT eller MED, kanske rentav FÖR!
Knepigast yttrade sig en av alla dem som drabbats av ekonomisk kris (av pandemin) och sa: ”Vi vill ha ett stöd riktat mot oss”.
Om något riktas MOT en, så är det väl snarare ett vapen eller så. Förtydligande: ”rikta mot” antyder något negativt. Det händer visserligen att folk riktar ett tack, men då vanligen TILL någon. Men vad vet väl jag, en motvalls typ från anno dazumal?
