Beträffande substantivet ”smash” är dessa (jag slog i svenska.tre) eniga om att det är fråga om en tennisterm, och som SAOL förklarar som ”slag uppifrån på boll t.ex. i tennis”. Ordlistan lägger lite olycksbådande till: ”ofta dödande”.
Nästan sjukligt sportointresserad känner jag tack och lov ändå till att det sällan är en spelare (människa, alltså) som råkar ut för en ”dödande” smash. Nej, här finns förklarande språkminnen som leder rätt. För mitt inre ljuder Fridolf Rhudins röst när han i en monolog säger: ”Bollen är död”. Eftersom komikern i fråga dog 1935 bör den inspelning jag hört vara inemot hundra år. Här jobbar man alltså ungefär som SAOB, den ordbok språkfolk tar till för att okeja dagens språkbruk.
Slår man upp engelska ordet ”smash”, det reportern i dagens inledande mening använde, översätts det med: ”slå/ha sönder, krossa, förstöra, krascha”. Nu är förstås både ”smasha” och ”krascha” tidiga engelska inlån, beläggen är ungefär lika gamla som Fridolf Rhudin. Eller jag själv, som skulle säga att exempelmeningens plastmaterial ”inte går att krossa lika lätt”.
*Rune Mobergs serie om Lilla Fridolf, förr känd både via radio och film, dessutom som tecknad serie, känner nog också de flesta till. Men signaturmelodin som spelades är till ursprunget dansk, och till Sverige kom den med text av samme Karl Gerhard – fast då hette den ”Lilla Frida och jag”.
(Hämtat ur Enn Kokks blogg, en populärkulturell källa att ösa ur)
