tisdag 1 december 2020

Ibland vill man veta VAD folk lämnar och VAD de unnar sig!

År 2017 skrev lingvisten Mikael Parkvall i SvD att det gjorts undersökningar som visar att ”runt 90 procent av befolkningen i Sverige uppger att de kan föra ett samtal på engelska, och det torde innefatta nästan alla som vuxit upp här efter andra världskriget.” 
 
Det står inget närmare om undersökningens art, men det låter nästan otroligt. Å andra sidan är det fråga om en självskattning och då räknas såväl de frimodiga som tycker att de är riktigt bra på engelska som de mer blygsamma med skapliga kunskaper men utan samma självförtroende.

Bortsett från det så är ”föra ett samtal på engelska” en annan sak än att förstå reklamspråk. En jämnårig kompis som i sin mobil fick ett erbjudande från en telefonoperatör, tog till gamla svenska kraftord och undrade: ”va i h-e är ’ett erbjudande i treat yo self-anda’?”

Här krävs kunskaper i försäljarengelska, som vi i och för sig blivit rätt tjenis med på senare tid. Att ”treat yourself” betyder ”skäm bort dig (själv)” eller ”unna dig (något”) har säkert hamrats in i många svenskar. På nätet hänförs uttrycket till en ca tio år gammal amerikansk tv-serie vilket låter mer än lovligt underligt. Det korta ”yo” för ”you” och ”your” finns säkerligen i miljontals exempel utanför den tv-serien.

Men frågan är varför en svensk telefonoperatör använder inte bara engelska utan även amerikansk slang i sin marknadsföring? Å andra sidan är väl allt att skita i. Ta uttrycket ”unna sig (något)” som plötsligt blivit till ”unna sig” utan objekt – ja, på samma vis som ”lämna”. En svensk kan i dag utan att blinka säga: ”Jag lämnar nu och åker hem för att unna mig”. Vad personen lämnar och vad den ska unna sig får vi inte veta. Däremot kan vi räkna ut med mindre ädla delar att båda uttrycken är importerade och därför blivit objektlösa även på svenska.