torsdag 31 december 2020

Vill önska gott nytt ord, men helst inte med dem från ”nyordslistan”

Kanske bör man parafrasera sin gamle fars ”ingen post är bra post” (betydde ”inga räkningar") och säga ”inga nyheter är bra nyheter”. För vanligen betyder nyheter tråkigheter. 

I stället får man så här års andra trista grejer, om än uthärdliga: mediernas tvångsmässiga repriser av året som gått. Nu ska det tuggas om igen, fastän det redan idisslades medan det pågick. Samhället, som det nu ser ut, kallades för nåt decennium sen ”mediesamhället”. Oss, som bor i det, ibland mot vår vilja. dränker det med stort och smått i en enda röra.

Till ”smått” får man räkna den s k nyordslistan. Tänker nu använda ett urgammalt uttryck för min känsla inför denna lista: Gode tid! Och på tal om den gamla goda tiden, vem hittade på sånt som ”nyord” då? Nej, just det, vid tiden f i (före internet) gick det tack och lov inte att sprida dynga med blixtens hastighet.
 
Förvånande är att även gammelmedier hakar på och rapporterar som om ”nyorden” vore oss givna av en högre makt. Listan kommer från Språkrådet som vanligen dissar (se där!) den egna makten genom att fly från sitt föräldraansvar och hänvisa till att ”brukarna” bestämmer.

Det tycks som om listorna startade 1986, då framarbetade efter genomgång av ”dagspressen”. Denna utökas med allt fler medier och antagligen är de nyare listorna ett resultat av att du och jag skriver mängder av babbel som åker rakt ut på nätet (se bara på den här bloggen!). Sen kan vi lätt googla fram hur många gånger vi använt vissa ord och uttryck. Har sålunda ”lilla människan”fått makt – inte bara som konsument utan även som ”brukare” (som i detta fall betyder användare av det svenska språket, eller det ”svenska” språket. Eller det svenska ”språket”)? Så här skriver Språkrådet på sin hemsida när det presenterar årets ”nyordslista”: 

Språkrådet registrerar nya ord och fraser i svenskan, liksom nya användningar och betydelser av befintliga uttryck. Vår uppgift är att upplysa om nya ord i språket. Obs! Språkrådet godkänner inte ord, eller för in nya ord; det kan bara språkbrukarna själva göra genom att använda dem. 

Känn din makt, brukare!

Hos våra jordbrukare, inte ordbrukare, idisslas och sprids också dynga (okej, lite väl konstruerat)