Har man inget annat för sig kan man sitta hela dagarna och dela ord i bitar och se vad som händer. Dock är det svårt att bilda sin egen bestämda uppfattning om hur turerna gått med dessa ”ordbitar” under århundradenas lopp, för språkets lagar är ingenting att lita uppå!
Med tanke på det lilla jag känner mig säker på (säkert också felaktigt) gladdes jag ändå när en spårningsservice för paket meddelade följande: ”Försändelsen har ankommit mottagarlandet”.
Mottagarlandet i fråga var Tyskland vilket förklarar formuleringen som för yngre svensktalande kanske låter ålderdomlig. ”Aan-” bl a betyder ”till” (vet de som plågats med sitt ”an, auf, hinter, in…”) och betydelsen för ”ankomma” är ”komma (fram) till”.
Men man hör vanligen att folk säger ”ankomma till” som ju då och egentligen, väl, va? betyder ”komma till till”. Förstår någon vad jag säger? Hörs det vad jag menar? Men äsch, det är en omöjlighet att bli helt förstådd! Ju mer man är och petar i orden desto svårare blir det. Nu börjar vi närma oss en existentialistisk höjd (eller botten) och då brukar kaffekokning vara det enda botet, som en tv-reklam för huvudvärkspiller sa. Jag som lärt mig att det heter boten i bestämd form. Men äsch, man förstår ju!
I morgon ska här förstås ännu mer.
