Nu har bruket ändrats och det är bara att acceptera (fniss)

Den här bloggen håller inte på med ”dagens nyheter” utan ägnas åt allmänna klagomål och narrativ. Nu skämtade jag förstås, narrativ är ett invasivt ord att se upp med. Nähä, det är tydligen även ”invasivt” självt, eftersom mitt stavningsprogram vill att jag ändrar till ”invävt”. Fast föralldel, Word, de ligger inte långt ifrån varandra. 

Men nu ändrar inte jag ändå, för jag är lite wild and crazy. Och inte blir man mindre wild and crazy av P1-programmet Språket (i dag). Här kommer en resumé : 

Många retar sig på vad de anser vara felaktigt språk. De är ”språkpoliser” (fniss). Nu är det faktiskt så att vad gäller det här ordet och det här ordet och det här uttrycket och några till, så säger brukarna så här. Och då ändras bruket efter vad brukarna använder, så de som retar sig får nog bara luta sig bakåt och ta det lugnt (fniss). Och förresten har man sagt så här och så här och så här förr! Just detta (ett exempel ges) står redan i bibeln, så det kan ju inte vara fel (fnissfniss). De som retar sig gör så för att de lärt sig (i skolan, t ex) att orden betydde något, men nu är det faktiskt annat (fniss).

Ja, det var programmets innehåll som jag tolkade det. Men i den här bloggen tänker jag, hur märkligt det än verkar vara, låtsas som om det fanns – finns – ett språk som kallas svenska. Jag ber om tillgift på förhand. Men det finns ju många andra bloggar o dyl att vända sig till om inte galoscherna passar –  eller sbråkspråket, invävt och dant som det är av bloggarens regler!