Va nogån aldnineg rä de atllid vtikgit tta nmerua asgäa: ”hdvuseadkn rä tat amn fsöråtr” Det där går ju, med lite tålamod, att förstå. Undersökningar visar varför, googla på bara!
Min fråga är: Varför tänja onödigt mycket på detta faktum? Som de flesta märkt så blir det där ”huvudsaken är att man förstår” svaret när man undrar varför folk ska blanda ihop ”ta vara på” eller ”ta tillvara” till ”ta tillvara på”? Under lång tid har lärare och korrekturläsare tjatat om saken: "Nu är bruket etablerat”, uttrycker sig större delen av den s k språkvården.
Detsamma gäller ”få bukt med” som i dag och med samma ”språkvårds” goda minne kan heta ”komma till bukt med”, men även ”råda bukt på”. Läsaren aka inte förolämpas genom att de tidigare åtskilda uttrycken återges. Hittade följande tweet från Språkrådet, efter en fråga från någon som antagligen önskade ett svar:
Det kan heta på båda sätten. Bukt har länge använts på olika sätt enligt Svenska Akademiens ordbok. Ta en bukt med ngn, få bukt på eller med ngn, ta bukt på ngn m.m. Nu också "råda bukt på" och "komma till bukt med".
Det där var ett exakt citat. Förutom ett uteblivet kommatecken, någon versal och en del citattecken har jag några åisktet om textens innehåll. De kommer...
* Hänvisning till den här bloggens tidiga barndom. Bukten har ryckt allt närmare.
