tisdag 22 december 2020

Vem kan man lita på och vad ska man tro på när allt är så här?

Nu hoppar vi bakåt, förbi gårdagens stjärntext, tillbaka till missinformationen och dess språkliga syskon. Så här var det: jag såg ordet ”missinformation” och tänkte ”näe”. Det händer stup i kvarten. Jag känner genast igen något som är ”näe”, men vad i helskotta har man brukat säga på svenska? Ja, inte ”missinformation” och inte heller ”misinformation”. 

Så hörde informanten A av sig och föreslog ”desinformation”. Men det är välkänt (fråga Predikaren) att den som förökar sin insikt också förökar sin plåga, hör här: Ordet ”desinformation” kom (enligt Wikipedia, som skrivs av oss själva, hjälp!) via engelskan från ryskan in i vårt språk. Det betyder ”avsiktligt felaktig information”, eller som hyperpedagogiska Wikipedia förklarar så här:" avsiktligt falsk eller vilseledande information som sprids på ett planerat sätt i syfte att nå en viss målgrupp". 

Men är ”missinformation” samma sak? Nej. googlar man ordet ”misinformation" får man upp W som inte använder ordet men överträffar sig självt i fråga om tydlighet: 

Oavsiktligt felaktig information är oriktig information som sprids utan insikt om att mottagaren blir felunderrättad eller felinformerad. Begreppet skiljer sig från desinformation, som är avsiktligt spridande av felaktig information 
 
Med detta i åtanke skulle ordet (jag aaaavskyr det jag nu ska skriva) ”misinformation” kunna vara användbart eftersom dess innehåll är ”felaktig eller vilseledande information som inte är avsedd att vara detsamma” och det blir lite väl långt.
 
Hur som helst bör alla goda läsare (och de andra) se upp med all slags "information". I denna blogg, t ex,  kommer den kutande från alla håll och rör sig mot alla håll. Tro inte på nåt utom den som är på väg att snart knacka på dörren. Säger denne ”hoho” så är det fel person. Den riktiga hoar inte utan frågar om det finns några snälla barn här (eller där).