En ordbok, och särskilt en historisk dito som SAOB, måste av tvång innehålla drösvis med ord som använts på olika sätt under århundradena (kanske årtusendena, men vi får hålla oss till tider som försett oss med skriftligt material). Ett par exempel bland väldigt många: Vardagliga ord som ”hålla” och ”knorra” kunde för hundra år sen betyda ”stanna” resp ”rulla ihop sig”.
Vad jag försöker säga är att ALLA i vår tid inte hipp som happ kan använda ALLA innebörder som svenskan haft under ALLA år.
Bukt är släkt med böja, båge, buk m fl ord som alltså talar om en böjning, buktning, krökning av något. Vad gäller fasta uttryck med ”bukt” så har det senaste århundradets (på ett ungefär) ord- och handböcker ansett att ordvändningen är ”få bukt på” eller ”få bukt med”. Däremot är, om man förstår SAOB rätt, ”ta en bukt med” (se tweeten igen) och ”ta bukt på någon” uråldriga.
Den sista meningen från Språkrådet är ofullständig och lyder: ”Nu också "råda bukt på" och "komma till bukt med". Den ska antagligen utläsas: ”Numera säger man också ”råda bukt på” och ”komma till bukt med”. Som ett konstaterande. I handordböcker finns de inte.
Många säger så för att de råkat blanda ihop det idiomatiska ”få bukt på” (eller ”med”) och något av de andra idiomatiska uttryckssätten ”komma tillrätta med” samt ”råda bot på”. Och ”bot” är inte samma ord som ”bukt”, det inser även den som inte är språkhistoriker.
Men frågan är om något som kallar sig Språkrådet helt slappt ska göra tummen upp för ihopblandade uttryck och lika uppgivet hänvisa till ”brukarna bestämmer". Det gör de i det långa loppet, men det finns ingen anledning att skynda på sådana förändringar.
I morgon lite om det språkvetare kallar ”pedagogiska lögner”. Tänk ”fake news” till dess!
